1. Kapitalbeskrivning, Branting, ANNA Matilda Charlotta, född Jäderin
Boel Englund
30 nov -03
1.2. När inget annat anges, är källan för faktauppgifter SBL
1.3. FÖDD OCH DÖD
FÖDD 1855-11-19 i Stockholm.
DÖD 1950-12-11 i Stockholm (Gustav Vasa församling)
1.4. VERKSAMHET
1.4.1. Yrkesbeteckning:
publicist, teaterkritiker, kåsör, författarinna (egen beteckning = ?)
1.4.2. Avlönad/oavlönad verksamhet:
Anställningar:
1. Tidiga anställningar som guvernant, sedan utbildningen avslutats med en "hushållskurs" i Roslagsbro prästgård (fadern ville att hon skulle ta en plats, ej gå sysslolös, enligt Branting-45.)
a) Våren 1875 guvernant hos ryttmästare Braunerhielms på Haga slott nära Enköping. Frun grevinna, f Sparre. (Svanberg -87, s 74) Fick "okristligt betalt", hela 400 kr för ett halvt år (Branting -45)
b) Våren 1876 guvernant hos kapten Henning Elliot i Östergötland (kort tid, till sommaren 1876, då hennes far dör; Sv -87, s 75) Även här stor lön, enl Branting -45.
2. Medarbetare i tidningen Tiden 1884-86 (sign. Vox) (enligt Svanberg -87 s. 132 och 145 start först 1885); teaterrecensent i Socialdemokraten 1886-92, i Stockholmstidningen 1892-1909 (fast anställning fr o m nov -92 enl Svanberg -87, s 183) och åter i Socialdemokraten 1913-17. Redigerade Skådebanan, Sthm 1907-08. Signatur: René.
-Skisser och resebrev i Dagens nyheter (1890-talet), smärre artiklar i tidningar och tidskrifter.
- Under ett antal år den enda kvinnliga teaterkritikern i Stockholm, enligt Svanberg -87.
3. Utger romanen Lena (1893), novellsamlingen Sju martyrer (1894), romanerna
Staden (1901), Fåfänglighet (1910), Valérie (1912), Jungfrun går jägarspår (1930) (källa för den senare: Svanberg-87);
debattskriften Kultur och alkohol (1902), reseskildringen Romresan (1907),
memoarboken Min långa resa (1945).
Översätter 1886 romanen Förvecklingar av Friedrich Spielhagen, publicerad först som följetong i Svenska Dagbladet och sedan i bokform (Sv-87, s 144).
1.4.2.1. Offentligfinansierad/privatfinansierad verksamhet:
Arbetsplats eller verksamhetens karaktär:
Medarbetarskapet i de socialdemokratiska tidningarna var naturligtvis nära knutet till makens position i dem. Teaterrecensioner måste ha varit lämpligt med tanke på det livliga uteliv som Hjalmar och Anna Branting förde, i synnerhet under äktenskapets första period, och Annas tidiga teaterintresse. (Se Svanberg -87, t ex s 152) Hjalmar följde ofta med Anna på teaterföreställningarna.
Oklart om Anna någonsin satte sin fot på tidningsredaktionerna, troligen var hemmet den enda arbetsplatsen. - Svanberg -87 (t ex s 317) anger att ett stort hinder för Annas författarskap var att hon inte hade någon plats där hon fick arbetsro.
1.4.3. EKONOMISKT KAPITAL
Ärvt ekonomiskt kapital: familjens arv efter fadern förskingras av bouppteckningsmannen, endast en del värdelösa aktier kvar (Svanberg -87, s 155).
Ekonomisk kapital genom giftermål: efter första äktenskapet tydligen ingenting.
Under nästan hela äktenskapet med Branting har familjen ständiga bekymmer med ekonomin, Annas publicistiska verksamhet av betydelse för ekonomin (Svanberg -87)
Tjänar i slutet av 1880-talet 46 kronor i kvartalet hos tidningen Social-Demokraten (Sv -87, s 156, 167). Vilket verkar väldig lite; senare bättre betalt, kring 1912 t.ex 10 kr per recension (Sv-87 s 330)
Kring 1886 tjänar maken Hjalmar ca 2000 kr om året som redaktör för tidningen Social-Demokraten (s 156). 1898 tjänar han 3.700 kr på samma post (Sv-87 s 202). 1909 taxerar han för 11.500 kr/år: 5000 kr som partiledare, plus riksdags- och kommittéarvoden, plus enskild förmögenhet (Sv-87, s 283).
Behållningen i boet efter Hjalmar Branting 1927 uppgick till 284.000 kr; största tillgångarna utgjordes av fastigheten Norrtullsgatan 3, värderad till 350.000 kr, samt obligationer för ca 100.000 kr. Behållningen i boet efter Anna Branting, som suttit i orubbat bo, uppgick till 125.000 kr, med fastigheten fortfarande värderad till 350.000. (Obligationerna borta, fastigheten intecknad för 200 t). Hälften av behållningen 125 t = 62.500 = ABs del av boet. (Bouppteckningar, SSA)
Relationer till ekonomiska gynnare:
? uppgift saknas
1.5. SOCIALT URSPRUNG
1.5.1. Fars yrke
, utbildning, positioner:
Far: Erik Jäderin., f 1804, död 1876.
1.5.1.1. Gift 1)
med Anna Maria Wennström från Kärrbo i Uppland, 13 år äldre än sin man. Inga barn. Via henne får Erik uppenbarligen pengar. 2) 1844 gift med Anna Brantings mor. (Svanberg -87, s 12)
1.5.1.2. Yrke:
poliskommissare
Erik Jäderin kommer till Stockholm från Teda socken, Åsunda härad i Uppsala län. Blir först vaktmästare vid sjötullen. Antas 1832 på prov som e o polisuppsyningsman, får 1836 fast tjänst. 1837 polisgevaldiger. (Svanberg -87, s 11). Kritiseras 1845 av Aftonbladet för hårdhänthet och avstängs för ett par månader. Känd person i staden. 1850 poliskommissarie i Klara. Organiserar vid mitten av 50-talet den första kriminalpolisen i Sverige. Pensioneras 1864. Då aktat namn inom polisen. "Högkyrklig rojalist.". (Källa: Svanberg -87)
- Har inkomster på 14-15 000 om året åtminstone på 1870-talet enl Svanberg -87, s 75.
Utbildning: ?
1.5.2. Mor: Charlotta Holm, f. 1826, dotter till en vaktmästare. Död 1886. (Svanberg -87)
22 år yngre än sin man. Sliter o blir hunsad i hemmet. Ingen rikedom märks i hemmet, man snålar. (Svanberg -87)
Yrke: -
Utbildning:
?
1.5.3. Antal syskon, deras kön, plats i syskonskaran:
Syskon: enda dottern, fyra äldre bröder.
Familjens två första barn dör som små. Sen föds fyra pojkar: 1847 Gustaf, 1850 Axel, 1852 Edvard, 1853 Eric.
Alla sönerna så småningom till Uppsala för studier (Sv -87, s 27). Fadern har ambitioner för dem (Sv -87, s 27)
Två av sönerna blir tidningsmän:
Axel Jäderin har ett antal tidningsmannaanställningar/uppdrag på div. orter i Sverige (bl a Motala tidning), är red och utg av Stockholms Dagblad sommaren 1884, av Svenska Dagbladet 1884-88. Även vitter författare. (Källa: Svenskt porträttgalleri, XVI, Tidningsmän, 1897)
Eric Jäderin arbetar i Dagens Nyheter 1880, Ny Illustrerad Tidning 1882. Red av Motala tidning1883-84, korresp fr Köpenhamn till SvD 85-89 + från 1892; i Nya Dagligt Allehanda 89-91. (Källa: Svenskt porträttgalleri, XVI, Tidningsmän, 1897)
Brodern Edvard blir professor i geodesi vid Stockholms tekniska högskola (Sv-87, s 19)
Edvard Jäderin och Hjalmar Branting blir vänner under den tid Edvard är amanuens vid Observatoriet. Hjalmar Branting och hans föräldrar är med när Edvard gifter sig med Anna Valerius 1876, liksom vid Annas och Gustav von Kraemers bröllop 1877. (Sv-87, s 95)
1.5.4. Far- och morföräldrar: yrke, utbildning, positioner:
Farfar: torparen Anders Andersson, som i slutet på 1700-talet bor i socknen Jäder i Sörmland. Familjen flyttar flera gånger. (Sv-87)
Morföräldrar:
?
1.5.5.
Födelseort: Stockholm
Uppväxtort: Stockholm
Familjen bodde under Annas uppväxt i egna huset nr 41 vid Mäster Samuelsgatan. Fadern hade köpt det för 120 000 riksdaler (Branting -45, s 9). Huset köptes 1857 av (vännen) snörmakare J F Sandberg och låg i hörnet av Beridarebansgatan, en stor fastighet 4 våningar hög (Sv-87 s 14) i kvarteret Gropen. Familjen har 1859 fem barn och en piga, och 24 hyresgäster i huset. (Sv -87, s 16)
Kommentar: familjens uppåtstigande bana på två generationer: farfar torpare, far förmögen poliskommissarie, sönerna till Uppsala och ett par av dem med höga tjänster inom en intellektuell sfär; dottern först gift inom adeln, sen litterära/intellektuella intressen och gift med intellektuell radikal politiker. Plus gången via ekonomiskt+ socialt kapital, i nästa generation utbildnings- och intellektuellt kapital samt mer socialt kapital.
1.6. UTBILDNINGSKAPITAL, EXAMINA
Utbildning:
1. mamsellerna Ludovika och Malvina Öbergs småbarnsskola, som låg i familjens eget hus. (Läsa, skriva staplar på griffeltavla samt handarbete.) Källa: Branting -45.
2. 1864 till Clara Strömbergs flickpension i hörnet av Regerings- och Jakobsbergssgatan. Togs därfrån av fadern, som troligen blivit osams med föreståndarinnan (Sv-87).
3. 1868-1872 (SBL) Statens normalskola för flickor. Trivdes ej, fadern lät henne sluta (Sv-87)
4. Då privatlektioner i stället. Franska nämns (Br-45, s 46)
Anna Branting hade med andra ord ingen examen eller ens avslutad skolgång. Fadern såg för dotterns del ett raskt och rikt gifte som det eftersträvansvärda (Sv-87). Vid 18 års ålder ansågs Anna ha inhämtat så mycket bokliga kunskaper att uppfostran kunde avslutas med en hushållskurs. Hushållsskolor existerade inte, familjeflickor fick därför sådan utbildning i köken på de stora hotellen eller i någon herrgård eller prästgård (Br-45)
5.1873 -1874 i Roslagsbro prästgård utanför Norrtälje för att lära sig hushåll. Att döma av Branting-45 och Svanberg -87 rörde det sig dock knappast om hushållsutbildning, istället om prästgårdssocietetsliv.
1.7. UTLANDSVISTELSER, STUDIERESOR
Ingen utlandsresa före febr 1883 då hon for till Köpenhamn för att ordna skilsmässa (Sv -87, s 110). På 1890-talet reste Anna och Hjalmar Branting en hel del utomlands, med tåg, i tredje klass. Vistelse i Rom 1907 med maken och David Sprengel, div andra resor och utlandsvistelser. (Svanberg -87) . Vistades våren 1898 i Florens, tills med liten son (Birgitta Rapp, Konstnärskolonin i Florens 1897-98, i Richard Berg. Ett konstnärskall. Red av Hans Henrik Brummer, 2002, s 58). Och umgicks förmodl med de konstnärer, förf o intellektuella som samtidigt vistades där.
1.8. SOCIALT KAPITAL
1.8.1. Umgänge under uppväxt:
i skola 2: Där vän med Alma Klemming, dotter till överbibliotekarie Gustaf Klemming, och den adliga Selima Tersmeden. Hemma hos dem ofta. Men Tersmeden försvinner snart ur Annas liv; Klemming vän till dess hon dör ung. Flickorna spelar teater på rasterna och hemma.
Umgås i Statens normalskola med Jane Kempff och Linda Lundholm (fäderna sjökapten resp hovkvartersmästare, den senare med loge på Operan.) Umgås med dessa två även några år efter det att hon lämnat skolan. (Sv-87)
Kring 1872 tillbringar familjen somrar på badanstalt i Norrtälje pga faderns gikt. Träffar där den prästfamilj Brolinson från Roslagsbro som Anna vistas hos 1873-74. (Sv-87, s 31)
1.8.2. VISTELSE I ANDRA FAMILJER
Se ovan om familjen Brolinson i Roslagsbro. Anna halvhemligt förlovad med en av sönerna i familjen 1874-76. Träffar där också kadett Gustav von Kraemer, som blir hennes första man. (Sv -87)
1.8.3. INFLYTELSERIKA SLÄKTINGAR
Fadern och bröderna tycks inte ha haft någon direkt betydelse för Anna Brantings karriär som publicist - men två bröder var förstås tidningsmän. Maken Hjalmar Branting och hans vänner hade säkerligen betydelse.
1.8.4. GIFT/SAMMANBOENDE/BOR MED FÖRÄLDRARNA
Gift 1) 5 maj 1877-20 mars 1883 med löjtnant Gustav Vilhelm von Kræmer, f. 17 jan. 1851, död 15 okt. 1884. 2) 4 apr. 1884 med Karl Hjalmar Branting, född 23 nov 1860, död 24 febr 1925.
Flyttade under äktenskapet med von Kraemer först till Visby (1877) , därefter till gården Vernlanda några mil från Växjö (hösten 1878), så till Dänningelanda utanför Växjö (1880) (Svanberg -87). 1882 till Stockholm med barnen, utan sin man. (Sv-87 s 96, 359). Bor i närheten av Norrtullsgatan/Hjalmar Branting, i samma hus som brodern Edvard och hans fru. (Sv-87, s 100, 115)
Adress efter giftermålet med Branting 1884: Johannes östra kyrkogata 22.
1886? (Sv-87, s 155) till Hjalmar Brantings hus på Norrtullsgatan 3, först i en liten lägenhet på nedre botten, sedan till en femrummare högre upp (Sv- 87).
Sommarvistelser på olika ställen i Stockholms skärgård, bl a Runmarö, Blidö (Sv -87, s 118, 150).
1.8.4.1. Antal egna barn: 4
i äktenskapet med Gustav von Kraemer:
dottern Vera, f 22 febr 1878.
sonen Henry, f 31 juli 1880.
En son f 8 dec 1881 död tre veckor gammal
I äktenskapet med Hjalmar Branting:
sonen Georg, f 21 sept 1887
dottern Sonja, f 15 sept 1890
Källa: Sv -87, s 359 f.
1.8.5. UMGÄNGE SOM VUXEN
Umgås med maken Hjalmars vänner och politiska meningsfränder, t ex Karl Staaf; journalisten Karl August Hagberg (Sv-87, s 207). Bengt Lidffors vän (s 203), makarna umgås med teaterns August och Augusta Lindberg, med Ludvig Nordström och Marika Stiernstedt, John Landquist och Elin Wägner (s 303, 327, 329). Richard Berg och Karl Nordström (s 329)
Samlar åtminstone vintern 1902-03 på söndagskvällarna unga författare kring sig i litterära soaréer eller mottagningar. Där syns Marika Stiernstedt, Henning von Melsted, Henning Berger, Algot Ruhe, Gustaf Janson (se Wittrock 1959, s. 53). Kanske inte bara den vintern; unga författare möttes i varje fall i det brantingska hemmet dessförinna. Hjalmar Söderberg träffar lundadiktaren o radikalen Emil Kléen hos Brantings ngn gång på 90-talet (före 1898, då Kléen dog) (källa: SLB art Emil Kléen).
1907 till ca 1920 umgänge och framför allt brevväxling med David Sprengel (Sv-87).
1.8.5.1. Relationer till beslutsfattare, politiker, hovet:
Från 1884 gift med Hjalmar Branting. Hjalmar Branting var skolkamrat till såväl konstnären Richard Bergh (SBL) som den blivande Gustav V (Sv-87), vän till Karl Staaf (Svanberg -87). Hjalmar Branting är en studentradikal i gruppen kring Karl Staaf i Uppsala som så snart han blir myndig donerar 3.000 kronor till Anton Nybergs Arbetarinstitut och gör sig känd som generös finansiär och borgensman i Stockholms unga radikala kretsar (Strindberg, Pehr Staaf mfl).
Vid tiden för giftermålet var Hjalmar medarbetare i och snart redaktör för den socialdemokratiska tidningen Tiden, han var redaktör för Social-Demokraten 1886-92 samt 1896-1908, 1911-1917, folkmötestalare, ledamot av socialdemokratiska partiets styrelse från dess tillkomst 1889 (SBL). Hjalmar blev Sveriges första socialdemokratiska riksdagsman 1897, ledamot i en mängd kommittéer och utskott, statsminister 1920, 1923 och 1924. Halva Nobels fredspris 1921. Död 1925.
Anna en "opolitisk hustru" (Sv -87, t ex s 201, 341), men umgicks via Hjalmar med många liberala och socialdemokratiska politiker och intellektuella.
1.9. Deltagande i informella kvinnliga nätverk DELTAGANDE I FÖRENINGAR, SAMMANSLUTNINGAR, STIFTELSER
Jag tror inte man kan säga att Anna Branting ingick i något informellt kvinnligt nätverk. Marika Stiernstedt kan kanske kallas en vän;
1885 ledamot av Publicistklubben (Svenskt porträttgalleri, XVI, Tidningsmän). En av de första kvinnorna där. Maken Hjalmar medlem. (Svanberg -97). Avbrott i medlemsskapet 1909, i samband med storstrejken, och fem år framåt (Sv -87, s 229).
1897 medlem i Sveriges Författareförening (Julén 1968)
1.9.1. Medverkan i statliga kommittéer, kommunala nämnder etc:
uppgift saknas, troligen ingen
1.9.2. Utmärkelser:
Riddare av Hederslegionen. (Källa: Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, 1924, art Anna Branting)
1.10. SPECIFIKT SYMBOLISKT KAPITAL
Intellektuellt kapital i snäv mening:
Teaterkritikern René, liksom Anna själv, räknas som kvick, spirituell (Sv-87). Kritikern avger rättframma, ohymlande värdeomdömen (se Sv-87). Som författare uppfattas hon som djärv och oblyg, "modern", (för) naturalistisk (t.ex. i skildringen av en förlossning 1894). "..ett kvick, skarpt och ett smula elakt ögas iakttagelse.." (David Sprengel 1901, enl Sv-87 s 223). Ett ställningstagande värt att nämna är hennes skarpa kritik av Strindbergs dramatik på Intima teatern vid början av 1900-talet (Sv -87, s 249). (Till saken hör möjligen att Strindberg på slutet av 80-talet förtalat Anna och Hjalmar, och åtminstone Anna sedan dess tycks ha varit ovän med honom, se Svanberg -87, särsk s 147-148.) - Den kvinnliga huvudpersonen i romanen Staden (1901) ses av Bengt Lidforss som bild av framtidens etiska kvinnoideal och boken uppskattas även av andra recensenter (Leopold 2001, s 242 ff).
Akademiskt och vetenskapligt kapital:
inget
1.11. Politiskt kapital
inget eget. Enligt egen utsago inte intresserad av politik, men ställer upp på Hjalmar och hans sida. Sådana ställningstaganden finns i hennes journalistik och böcker (se Sv-87 ) Men jfr nedan om rösträttsfrågan!
1.11.1. Rösträttsfrågan:
tycks ha varit aktiv. Från 1897-1903 höll Stockholms södra (soc.dem.) kvinnoklubb sina möten i Lova (fotograf) o Carl Fredrik (mekaniker) Molanders hem på Södermannagatan 13. Det blev äv centrum för 1903 års rösträttskommitté (Hedin i Ny syn på Ellen Key, s 70). Anna Branting finns med på foto fr deras hem, vilket sägs avbilda rösträttskommittén (id s 71). Kata Dalström o Anna Sterky med på bilden.
1.11.2. Kvinnofrågan:
ej aktiv, annat än genom sina böcker vars centralfigurer ofta är kvinnor och skildrar kvinnors liv och kamp. "Hennes upproriskhet som aldrig kuvas gör att hon aldrig kan ställa sig i något led; hon blir trots att hon finns med på en första kvinnolista med krav på kvinnlig rösträtt, aldrig en rösträttskämpe, aldrig en kvinnosakskvinna. Det viktiga upproret är för henne alltid det privata, det som handlar om att få vara sig själv". Omdömet är Lena Svanbergs (1987), och detta är onekligen den bild av Anna Branting man får när man läst Svanbergs biografi. - Anna skriver upprepade gånger att hon inte tycker om kvinnor, försåvitt de inte är vackra, utan tycker om män. I ett ungdomsbrev (se Sv-87 s 48) finns en utgjutelse över en grupp elever från Högre lärarinneseminariet som hon träffat, där hon inte skräder orden ("tänk dig något tanigt, något okammat, något stripigt, något okvinnligt i högsta grad, något högdraget och äckligt tillgjort och därjämte ett par glasögon
"). Liknande tankar har hon även 1908, se Leopold 2001, s 257. Se dock vidare under Kvinnopolitiskt kapital.
1.11.3. Arbetarfrågan:
ställer upp på makens sida.
1.11.4. Storstrejken:
ställer upp på makens sida. Går ut ur Publicistklubben.
1.11.5. Uppfostringsfrågor:
ointresserad
Kvinnopolitiskt kapital:
finns med på en första kvinnolista med krav på kvinnlig rösträtt, enl Sv-87, s 349. Höll kring 1908 ett föredrag i Uppsala där hon såg kvinnlig rösträtt som ett självklart men ej tillräckligt krav. Viktigast var att kvinnor blev valbara och genom sin plats i politiska församlingar kunde få inflytande. (Leopold 2001, s 257)
1.12. Kapital knutet till filantropi och socialpolitik
inget
1.13. Religiöst kapital
Inget. Personliga ställningstaganden: tror vid 19 års ålder ej på Kristus och treenigheten (se Sv-87, s 56). -Gift med ateisten Hjalmar Branting.
1.14. Utbildningspolitiskt och pedagogiskt kapital
inget..
1.15. Kapital relaterat till vårdområdet
Inget
1.16. Eftermälen
Två tidningar kollade, Sv D och Stockholmstidningen.
I SvD: ti 12 dec finns liten blänkare på första sidan: Anna Branting död, se sid 17. På s 17, "blandad" sida (mkt annonser, kortare nyheter, ngt om Djurgårdens lucia): en enspaltare, ganska lång, "Publicisternas grand old lady död", med foto av AB sittande i guldramsmiljö med pälsstola över axlarna. ( Hela hennes väsen, uddiga kvickhet o lätta esprit, yttre elegans, fransyskt, Rene. . ..blev snart en mkt uppskattad men äv ganska fruktat teaterkritiker,... Flera romaner, av vilka ngra blev den tidens bestsellers, som xxx..
aldrig blandade sig i någon som helst politik.. Rene var på ngt sätt tidlös, trogen mot sig själv. Signerat C-a. Som närmast sörjande.. och så 7 rader barn o barnbarn m titlar, o barnbarnsbarn.
I Sthlmstidn:
12 dec s 2 dödsannons, medelstor, Hj Brantings efterlämnade hustru Anna, född Jäderin, föd.datum, vår lilla kära Mamma, avled i dag lugn och lycklig i sitt hem. Henry Georg Sonja. I vår sorg deltaga hennes sonhustrur, barnbarn, barnbarnsbarn, övrig släkt o goda vänner.
på s 6 "runa", två spalter: Anna Branting död, med ansiktsbild av AB som äldre, först om att död, vilka hon efterlämnar, så personligt hållet om AB, sign Else Kleen, så ca 20 rader om hennes verk/arbete. I det tidigare handlade det om personen o hustrun.
1.17. Källor
Bouppteckning efter Anna Branting 1 mars 1952, SSA
Branting, Anna: Min långa resa. Boken om Hjalmar och mig. Medéns förlags AB, Stockholm 1945.
Hedin, Svante: Bildning och solidaritet. I Ny syn på Ellen Key, red av S Hackzell, Sthlm 2000.
Leopold, Lennart: Skönhetsdyrkare och socialdemokrat. Studier i Bengt Lidforss litteraturkritiska gärning. Gidlunds förlag 2001.
Rapp, Birgitta: Konstnärskolonin i Florens 1897-98. I Richard Berg. Ett konstnärskall. Red av Hans Henrik Brummer. Sthlm, Waldermarsudde#, 2002.
Svanberg, Lena: Anna Branting. Legenda 1987.
Svenska kvinnor i offentlig verksamhet,. Porträtt och biografier samlade och utgivna av N S Lundström. Uppsala 1924. Art. Anna Branting)
Svenskt porträttgalleri, XVI, Tidningsmän,. Hasse W Tullbergs förlag, Sthlm 1897
Svenskt biografiskt lexikon (SBL), art Branting, Anna; Branting Hjalmar; Emil Kléen,
Wittrock, Ulf: Marika Stiernstedt. Bonniers, Stockholm 1959.
