Sociology of Education and Culture, Uppsala universitet | Responsible: Donald Broady | Last updated
4 July, 2016
Det följande är en kapitalbeskrivning, dvs. en sammanställning av en individs egenskaper och tillgångar, som ingår i prosopografin skapad inom projektet "Formering för offentlighet. En kollektivbiografi över Stockholmskvinnor 1880–1920", vilket finansierades av Riksbankens jubileumsfond jan 2000–dec 2006. Till denna version är inga stilmallar kopplade, vilket ger fördelen att den är flyttbar och kan visas upp i vilken webbläsare som helst, men man har då ingen glädje av innehållsmärkningen. Dock finns samma innehåll tillgängligt i andra HTML- och XML-format, där märkningen kan utnyttjas i XML-tillämpningar som tillåter flexibel hantering av materialet, olika slags sökningar osv., se www.skeptron.uu.se/broady/arkiv/a/ffo/ för en översikt över projektmaterialet, jämte länkar.
URL of this page is www.skeptron.uu.se/broady/arkiv/a/ffo/kap-kinberg-julia.htm
Content created by Lena Hammarberg, 11 Oct. 2005
Tillhör den filantropiska och sociala sfären
Direktör M. Rosenbaum (Lundström 1924 Sveriges läkarehistoria 1934)
Som dotter till en direktör i nordligt belägna staden Haparanda, torde hon ha haft ett visst socialt kapital som liten och ung. Senare samlade hon eget kapital genom sin utbildning, giftermål och verksamhet
Gift 1:a gången 1900-1915 med professor Olof Vilhelm Kinberg Gift 2:a gången 1917 med landshövding Axel Wilhelm Teodor von Sneidern, Vänersborg (Sveriges Läkarehistoria 1934)
I Uppsala under studenttiden fanns Julia Kinberg med i radikala kretsar, tillsammans med Ann Margret Holmgren, Anna Whitlock, Gulli Petrini, Anna Bugge Wicksell, Ada Nilsson, Alma Sundqvist, Andrea Andreen, Gerda Kjellberg, Ellen Hagen, Mia Meche Löfgren, Marika Stiernstedt, Frida Steenhoff och Elin Wägner. (Levin 1997) Med sitt föreningsengagemang och två äktenskap med framgångsrika män torde hon även senare ha haft en rik bekantskapskrets. Enligt Ada Nilssons memoarer fanns Julia Kinberg nära den kulturradikala kretsen kring Dagens Nyheter och dess chefredaktör Otto von Zweigbergk. (Nilsson 1963)
Julia var under sin studenttid aktiv i Uppsala kvinnliga studentförening, något som säkert gav upphov till många bekantskaper. Hon tog senare, tillsammans med Ada Nilsson initiativ till bildandet av Frisinnade kvinnor 1914. Det första mötet skedde i Julias hem, med dem fanns Elin Wägner och Marika Stiernstedt m.fl. Se under UMGÄNGE SOM VUXEN
Tillsammans med sin första man, professor Olof Kinberg översatte hon Gustav Aschaffenburgs bok Brottet och dess bekämpande 1909, en kriminalpsykologisk studie om brottslighetens utbredning och variationer, orsaker till brott hos samhälle brottslingar etc. Boken riktade sig till läkare, jurister och sociologer. Tillsammans med Alma Sundqvist gav hon ut Handledning i sexuell undervisning och uppfostran år 1909, nya upplagor 1910 och 1924. Den anmäldes bl.a. i Läkaretidningen 1910 i positiva ordalag.
Genom att grunda Frisinnade kvinnor i mars 1914 tillsammans med 18 andra damer kan man förutsätta att hon var frisinnad, dvs i betydelsen radikal liberal med krav på samhällsreformer. (Def. Se Levin 1997) Dock var hon, enligt vännen Ada Nilsson, inte i egentlig mening politiskt aktiv. Hon fanns också med i kretsen kring Ada Nilsson och redaktionen för Tidevarvet. Kinberg undertecknade en protestskrivelse mot den planerade preventivlagen som kom 1910, tillsammans med Karolina Widerström, Alma Sundqvist, Ada Nilsson, m.fl. Deras syn på saken var att upplysningsarbetet skulle sättas in i ett större sammanhang, som innehåll både saklig upplysning om kroppens anatomi och fysiologi och de etiska förhållningsregler som borde gälla mellan män och kvinnor. (Levin 1997, Nilsson 1963) Ada Nilsson skriver om 25-årsdagen av Svenska kvinnors vänsterförbund 1939. Fortfarande är Julia von Sneidern med, liksom Elin Wägner, Kerstin Hesselgren, Andrea Andreen Ellen Hagen och Elisabeth Tamm, m.fl.
Hennes verksamhet som skolläkare och sexualupplysare vände sig framför allt till den pedagogiska sfären. Det är dock svårt att bedöma vilket kapital hon hade, hennes och Almas bok vände sig till lärare och utkom i tre upplagor.
Julia Kinbergs och Alma Sundqvists Handledning i sexuell undervisning och uppfostran från 1909 trycker på att den sexuella hygienen endast är en underavdelning till den allmänna hygienen. Denna kräver noggrann renlighet, rik tillgång till frisk luft, nykterhet och vila, m.m. Alkoholen ser de som en stor fara för bl.a. spridningen av könssjukdomar. Onanin är å ena sidan inte lika farlig som det ansetts, å andra sidan en ovana som bör undvikas. Upprepningen och övermåttet skadar. De förespråkar rashygien för att förbättra människomaterialet. De åtgärder som de föreslår är att förhindra ?olämplig groddblandning?, förhindra sjukdomsalstrande anlag från föräldrar till fostret samt lämplig näring till barnet. Rätten att fortplanta sig bör alltså inte vara ovillkorlig. Preventivmedel kan vara en lösning att förhindra olämplig befruktning, men i allmänhet menar författarna att det är en värdefull gärning att föda och fostra så många barn som möjligt.
Julia Kinberg arbetade som den första kvinnliga skolläkaren vid Älvsjö folkskola, Brännkyrka med Karolina Widerström som förmedlande länk. Vid sidan av detta engagemang var Julia vice ordförande i Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå i Brännkyrka under 1912-13 och i föreningen Brännkyrka Mjölkdroppe 1914. De olika uppdragen gav henne troligen sammantaget en god insikt i fattiga barns villkor och hälsotillstånd inom församlingen. Att vara skolläkare innebar att göra regelbundna hälsokontroller på alla barn i vissa klasser, att följa de barn som behövde extra kontroller på grund av någon åkomma och att sörja för smittskydd och medicinsk rådgivning till skolorna inom området. Hygienen var en viktig fråga och ett eftersatt område, den förbättrades dock i takt med nya landvinningar inom folkskolan, som införandet av skolbad, handtvätt, omklädningsrum för gymnastiken och noggrann städning. Genom skolans insatser såg man en möjlighet att nå och påverka arbetarhemmen med nya hygieniska vanor. Julia Kinberg anställde år 1913 en skolsköterska vid mottagningen. Den var den första sköterskan och början till en ny inriktning inom den vardande sjuksköterskeprofessionen.(Stockholm folkskoledirektion, Skolläkarrapporter 1912-17, FIVc:2)
Julia tillhörde gruppen radikala kvinnliga läkare, som inte bara bedrev praktik utan ville omsätta sina praktiska erfarenheter i samhällsreformer. Samverkan med redaktionsgruppen kring Ada Nilsson, Tidevarvet, gav sådana möjligheter. Dock tycks hon inte ha haft några ledande roller, efter sin studenttid.
Liksom övriga kvinnliga läkare pläderade hon för sexualupplysning, insatt i ett etiskt sammanhang. Hon var också starkt kritisk mot förslaget till ny vanartslag, som hon menade missgynnade kvinnorna. Prostitution tillhörde sexuallivets onormala former och var en ?bestialisk drifttillfredsställelse ovärdigt män ?, enligt Julia Kinberg. (Levin 1997, s. 116)
Sociology of Education and Culture, Uppsala universitet | Responsible: Donald Broady | Last updated
4 July, 2016