Läkare med specialisering inom psykiatri (nervläkare). Alfhild var Sveriges första kvinnliga psykiater.
Amanuens vid Stockholms hospital 1 feb- 27 maj 1906 Stockholm Tf bitr. läkare Piteå 6 juni-1 aug och 1 okt-1 dec 1907 Underläkare Kristinehamns hospital 1 feb-1 dec 1907 Amanuens Serafimerlasarettets nervklinik 1908 Praktiserande läkare Stockholm sedan okt. 1909- 1946, därefter Lidingö Läkare vid Åhlinska skolan Stockholm 1913-1919 Läkare vid Statens folkskoleseminarium Stockholm 1913-1925 Läkare vid Slagsta skola och seminarium 1 jan 1914-1 juli 1928 Läkare vid Stockholms folkskolors hjälpklasser 1 jan 1920-1 juli 1932 Läkare vid Stockholms stads sinnesslöskola 1925-1932
(Källa: Sveriges läkarehistoria 1934, Svenska män och kvinnor 1954)
Hennes verksamhet som läkare omfattar två skilda områden; Röst- och talvård samt psykiatri, med inriktning mot psykoanalys. Hennes psykoanalytiska utbildning innebar att hon utnyttjade dessa kunskaper även i behandlingen av och synsättet på röst-och talstörningar. Alfhild Tamm utvecklade diagnostik och behandling av talrubbningar. Hon startade också en förening för Röst-och talvård och skrev en rad artiklar i ämnet. Alfhild Tamm introducerade också ? efter Poul Bierres start ?på allvar psykoanalysen i Sverige. Hon vistades i flera omgångar i Wien för studier med egen läranalys hos Freuds lärjunge dr Paul Federn och startade därefter verksamhet i Sverige. Dock utbildade hon få egna elever. Däremot såg hon till att föreningar startades, i vilka hon själv var aktiv. Som skolläkare var hon både specialiserad på barn med försenad intellektuell utveckling och deras behandling, liksom på barn med talrubbningar och ordblindhet. Hon startade en egen poliklinik för barn med talrubbningar år 1914, som efter några år övertogs av Stockholms folkskoledirektion. År 1910 fick hon i uppdrag att göra skolhygieniska undersökningar på barn i Stockholms folkskolors hjälpklasser. Dessa studier tog fyra år och genomfördes synnerligen grundligt. I dessa undersökningar introducerade hon användningen av Binets testmetod. (Källor: Magnusson 2003, Hammarberg 2001)
Domänintendenten Oscar Tamm, född 1844, död 1916. Oscar Tamm drev en herrgård på landet och torde ha haft en hög position där han levde. Gården härstammade från Per Tham (1774-1856) som i och med att han avsade sig sitt adelskap, ändrade efternamnets stavning till Tamm
(Källor: Götlind-Tamm 1973, Magnusson 2003, Sveriges Läkarehistoria 1934)
Anna Bergendal, född 1851 Modern var mycket intresserad av sjukvård och skötte enligt uppgift tjänstefolkets sjukvård. Hon hade dock ingen formell utbildning
Alfhild fick från början guvernant, men skickades småningom iväg. Att gå i skola i Tveta tillsammans med traktens barn, var inte tänkbart. Fadern läste med dottern så att hon kunde komma in i gymnasiet. Fadern var skicklig i latin och botanik.
Alfhild föddes som nummer två i en syskonskara på fem barn, fyra flickor och en pojke.
Modern ärvde sjukvårdsintresset från sin far, som dock tvingades avbryta sin utbildning vid Karlstads läroverk då hans far, prosten Jonas Bergendal, hastigt dog. Men fadern hade själv som kaplan åkt till Stockholm för att vid Sundhetskollegium lära sig att vaccinera folk mot smittkoppor. Vid hemkomsten vaccinerade han alla i sin församling. Fadern övertog gården från sin mor och sina syskon, efter att först ha arrenderat den.
Herrgården Tvetaberg, Tveta socken Stockholms län
UPPVÄXTORT, FÖRSAMLING, GATUADRESS
Herrgården Tvetaberg, Tveta socken, Stockholms län Som student bodde hon i Stockholm, men korta perioder i Lund och Uppsala. Från slutet av 30-talet till omkring 1950 bodde hon på Narvavägen 21 på Östermalm. Därefter flyttade hon till Lidingö.
Studentexamen i Åhlinska skolan 15 maj 1895 Med. Kand. 1900 KI, Stockholm (studieperioder också i Lund och Uppsala) Med. Lic. 1905 KI, Stockholm Med. dr, hedersdoktor KI 1951
Alfhild och hennes syskon uppfostrades som herrgårdsbarn och deltog därmed inte i traktens skolutbildning, utan hade guvernant tills de skickades till andra skolor. Den stora syskonskaran, närheten till alla djur på gården och till tjänstefolket torde ha haft betydelse. En sommar vistades hon på en jämtländsk bondgård för att bättra på sin hälsa, vilket hon också gjorde.
Hon bodde inackorderad hos en fru Westling på David bagares gata, när hon började på Åhlinska skolan. Hon bodde också inackorderad som medicinstuderande i Lund (Luttenberger 1989, ref av Magnusson 2003, Götlind-Tamm 1973)
Alfhild levde ogift men blev under senare delen av sitt liv sammanboende med sin privata assistent, en f.d. patient, fröken Armgart von Leth. von Leth ärvde Tamms andel i villafastigheten vid hennes frånfälle, liksom en ring med briljanter och stora delar av lösöret och värdepappren.
Det finns inte så många uppgifter om detta. Det verkar som om hon arbetade mycket hårt och inte hade tid för så mycket annat än arbetet och föreningsaktiviteterna. Under 1932 genomgick hon en kris på grund av överansträngning och tvingades avsäga sig arbetet vid Stockholms folkskolor. Hon fortsatte att vara verksam men drog sig tillbaka mera.
DELTAGANDE I INFORMELLA NÄTVERK Det förefaller som hon i mindre grad deltog i sådana
Ledamot av svenska läkaresällskapet 1925
Internationella psykoanalytiska föreningen fr.o.m. 1927
Svensk-finska föreningen för psykoanalys bildades av Alfhild tillsammans med den finske psykoanalytikern Yrjö Kulovesi 1934. Alfhild var efter en tid ordf. i den finsk-svenska föreningen och senare ordf i den svenska fram till 1947. Medlem av redaktionen för tidskriften Hjälpskolan Vaerneskolan Saerskolan från 1923 och ett antal år framåt
Svensk redaktör för nordisk Tidskrift för Tale och Stemme 1936-1950
Alfhild Tamm startade Svenska sällskapet för röst-och talvård 1938, tillsammans med 12 andra entusiaster. Hon var dess ordförande fram till 1950
FÖRMÖGENHET Hon ägde en villafastighet på Lidingö och hade en del värdepapper vid sin bortgång
RELATIONER TILL EKONOMISKA GYNNARE Inga uppgifter
INTELLEKTUELLT KAPITAL I SNÄV MENING PUBLICISTIKEN, FÖRELÄSNINGSVERKSAMHET, ATT OFTA NÄMNAS I DEBATTINLÄGG ETC.
Alfhild Tamm tycks ha samlat avsevärt symboliskt kapital genom sin läkargärning. Hon var också en flitig skribent, med en rad artiklar i medicinska frågor. I Libris databas fås närmare 40 träffar på böcker, föredrag och artiklar om psykologi, talrubbningar, psykisk hygien, psykoanalys, hjälpklasserna, i sexualfrågan, m.m. Utöver Libris finns dock ytterligare drygt 25 arbeten förtecknade, de flesta på engelska, men också på tyska. Särskilt skall här nämnas två mongrafier; Den ena är Talrubbningar och deras behandling, som utgavs 1916 på Norstedts förlag. Hon använde i sina böcker många fallbeskrivningar. Den andra är Ett sexualproblem. Onanifrågan i psykoanalytisk belysning 1930. Den boken väckte stor uppmärksamhet och innebar starten på ett nytt tänkande kring onani. Med Alfhild Tamms psykoanalytiskt inspirerade syn på onani toandes farorna ner, istället ansåg hon att skuldkänslorna var det man borde motverka. Förutom den skildring av hennes liv som systern Märta Götlind-Tamm gjort för syskonens räkning, har Per Magnus Johansson skildrat hennes insatser inom psykoanalytiska föreningen och svensk Medicinhistorisk tidskrift har utgivit en skrift om hennes liv som pionjär inom svensk foniatri och logopedi. Hon var som mest produktiv under åren 1923-1933 då hon var mellan 46-57 år gammal. Närmare två tredjedelar av hennes produktion utkom då. Fram till början av 1920-talet gällde hennes artiklar och skrifter talrubbningar och hjälpklassbarnen. Åren 1923 och 1924 började hon skriva om läs- och skrivsvårigheter för att under 1925 utkomma med en artikel om psykoanalys. Många av skrifterna är tryckta föredrag. (Svensk Medicinhistorisk tidskrift 003, Magnusson 2003)
Alfhild var, trots att hon inte själv disputerade, uppenbarligen en högt respekterad läkare bland sina kollegor. Hon omskrivs som en banbrytare, saklig och hederlig. Hennes artiklar och föredrag hade dock inte syftet att hjälpa henne i hennes karriär, den vetenskapliga karriärer var i början av hennes yrkesverksamma tid stängd för kvinnliga läkare. Istället är det uppenbart att hon drevs av ett förbättringsbehov. Hon blev med tiden en av landets mest anlitade läkare när det gällde stamning och var först med att behandla detta. Hennes föredrag om stamning var många. När hon fyllde 60 år fick hon guldmedaljen Illis Qquorum meruere labores, förmedlad av dåvarande folkskoleinspektören Jakob Billström, tillsammans med en varm hyllning. Hon blev år 1951 hedersdoktor vid KI på ålderns höst, vid 75 års ålder. (Källa: Märta Götlind- Tamm 1973)
POSITION (AKADEMISK STÄLLNING) OCH STÄLLNINGSTAGANDEN Alfhild gick i bräschen för nya behandlingsmetoder inom sina specialiteter. Hon vågade föra fram pyskoanalysen under en tid då denna hade mycket litet stöd bland landets läkare och gick också i polemik mot kritiker av metoden. Hon representerade i praktiken psykoanalysen under tre decennier, som varande den äldste och mest erfarne. Hon förordade strikt utbildning och egen läranalys, för att säkra kvaliteten. Samtidigt var hon för att pedagoger skulle få rätt att utbilda sig till analytiker. Hon beskrivs som en person som inte problematiserade utan snarare klargjorde och framställde saker på ett rationellt sätt. Hon var i första hand en kliniker. (Per Magnus Johansson 2003)
POLITISKT KAPITAL Inga uppgifter
KAPITAL KNUTET TILL FILANTROPI OCH SOCIALPOLITIK Hennes insatser faller inom det socialpolitiska området. Hennes symboliska kapital var troligen efter hand stort, då hon besatt expertkunskaper inom för många barn och barnfamiljer viktiga områden.
POSITIONER I FÖRH TILL RELIGIÖSA FÄLTET Det berättas att hon som student ?drack öl till maten, rökte en och annan cigarett och hon lade händerna på ryggen, när familjen (där hon bodde inackorderad) bad bordsbön? (Magnusson 2003)
Alfhild Tamms verksamhet riktade sig i stor utsträckning till skolbarn, där hon underlättade lärares arbete genom att diagnostisera och behandla barn med låg begåvning liksom barn med stamning och andra talfel. Detta måste ha gjort hennes ställning inom detta fält unik, särskilt inom ?skolpsykiatrin.?
Beträffande onanin menade hon att det kunde göra mera skada än nytta att försöka förbjuda den. Barn med låg begåvning mådde i enlighet med tidens uppfattning bäst av att rätt diagnos ställdes och undervisas i hjälpklasser eller i sinnesslöskolor. Hon menade att stora förbättringar kunde nås, om föräldrarna bara kunde övertygas om det rätta i placering av barnen. Genom den grundliga undersökning hon förordade fann hon också ofta att vissa barn felaktigt bedömts som obegåvade, när det kanske handlade om ordblindhet, klenhet, hörselproblem etc. Stamning och andra talfel kunde enligt Tamm behandlas framgångsrikt. Vänsterhänta barn kunde få fortsätta att använda vänster hand och skolarbetet skulle i så stor utsträckning som möjligt utgå från barnens lust, tvång skulle undvikas i möjligaste mån. (Johansson 2003)
Se ovan under utbildningspolitiskt kapital. Hon, liksom övriga kvinnliga läkare, var gränsöverskridande
Utan att hon själv deltog i kvinnorörelsen särskilt mycket, fick hon ett stort symboliskt kapital inom kvinnorörelsen genom sitt arbete.
STÄLLNINGSTAGANDEN Hon tyckte det var viktigt med kvinnlig rösträtt och att kvinnor fick komma ut och arbeta.
/div>Hammarberg, Lena, En sund själ i en sund kropp. Hälsopolitik i Stockholms folkskolor 1880-1930. Diss. HLS Förlag
Tamm-Götlind, Märta Alfhild Tamm 16 mj 1876-1 november 1959 Kort skildring av hennes liv och verk, nertecknad av hennes syster Släktföreningen Tham och Tamm 1973
Svensk Medicinhistorisk Tidskrift Alfhild Tamm: pionjär inom svensk foniatri och logopedi. Vol 7, supplement 1 2003
Johansson, Per Magnus; Alfhild Tamm (1876-1959) och bildandet av Finsk-Svenska Psykoanlytiska Föreningen. Psykoanalytisk Tidskrift 2003:4-5, s. 29-42
Sveriges läkares historia, fjärde följden, Svenska Läkaresällskapet, red. A. Widstrand P.A. Norstedts förlag, 1934
Svenska kvinnor i offentlig verksamhet. Porträtt och biografier, samlade och utgivna av N.S,. Lundström, Uppsala 1924, Appelbergs boktryckeri A.B.