Printout from the site SEC (Sociology of Education and Culture) at Uppsala University
URL of this page is www.skeptron.uu.se/ broady/sec/p-broady-98-franska-verktyg.htm

Donald Broady, "Franska verktyg intressantare än franska citat", Dagens Nyheter 8 maj 1998

Franska verktyg intressantare än franska citat

Gör tankeexperimentet att Alain D Sokals artikel "Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity" i Social Text 1996 handlat inte om kvantfysik och matematisk topologiteori utan om låt säga litteratur eller ungdomskultur, men i övrigt varit samma hopkok på malplacerade vetenskapliga begrepp och citat från franska filosofer. Hade i så fall ett sådant hallå utbrutit när författaren efteråt avslöjade att han lurat tidskriften att publicera en parodi?

Naturligtvis inte. Amerikanska universitetslärare och forskare av den gamla stammen var trängda. De behövde effektiva argument till försvar för vedertagna vetenskaplighetskriterier och i sina protester mot att etnopolitiska eller könspolitiska hänsyn tilläts styra undervisningsinnehåll och rekrytering av lärare och studenter. Att det var en fysiker som dragit ned byxorna på de så kallade postmodernisterna försåg traditionsbevararna med bästa tänkbara ammunition.

Särskilt välkommet var att den ansvarige redaktören som gick på bluffen var Andrew Ross, vilken i egenskap av ung innehavare av lärostolen i American Studies vid New York University inkarnerade postmodernismens framgångar i den amerikanska universitetsvärlden, militant kritiker av det vetenskapliga etablissemanget, flitigt exponerad i trendiga tidskrifter.

Däremot har det gått för sig att misshandla humanvetenskapliga metoder och begrepp. Amerikanska universitetslärare och studenter har tämligen ostörda kunnat författa parodiska alster under åberopande av något som benämns "French theory" men saknar nämnvärt samband med vad som åstadkommits i Frankrike. Tag Derrida som exempel. I sitt hemland ledde han kampen för filosofiämnets utrymme i gymnasiet och intog en närmast skolmästaraktig hållning i sin egen lärargärning: låt oss anta att det fanns någon vid namn Platon som vi ska ta på allvar och tro att han menar det han säger . . . Förutsättningen för Derridas dekonstruktion var en förtrogenhet med de västerländska tanketraditioner som skall plockas sönder. Det var en revolt inifrån. Men när Derrida blev pensum i USA ålades studenterna att dekonstruera ett tänkande de inte lärt känna. Och Foucaultcitaten som skramlat omkring i övningsuppsatser och avhandlingar har sällan beledsagats av undersökningar av det slag som Foucault själv företog.

Sokalaffären var en nordamerikansk affär. Syftet med temanumret där artikeln trycktes var enligt Ross redaktionella text att öppna moteld mot de "konservativa naturvetare som bekrigade multikulturalismen och vänstern". Fälttågsplanen kullkastades av Sokals tilltag, i synnerhet som denne bekänner sig som vänsterman och feminist. Men det finns ingen anledning att ta affären till intäkt för förkastelsedomar över ett par generationer franska tänkare som, förutom att de buntas ihop i en viss sorts amerikanska "postmodernistiska" framställningar, har föga gemensamt inbördes - annat än att flertalet bland dem kan etiketteras "poststrukturalister", helt enkelt för att de i unga år var strukturalister varefter de ägnat livet åt att överskrida strukturalismen, dock på synnerligen olikartat sätt.

Det som gjorde mig själv mest beklämd i samband med Sokalaffären var redaktörernas anmärkningsvärt defensiva försvar efter avslöjandet. Vi begrep visst, försäkrade de, att Sokals artikel var klen men vi ville uppmuntra en fysiker som på sitt valhänta vis önskade göra bruk av postmodernistisk filosofi och föreföll redo att sluta upp i kampen mot de konservativa naturvetarna. Att vi råkade publicera en parodi i genren ändrar inte på förhållandet att "French theory" behövs i studiet av naturvetenskapen. Frågan inställer sig: Vilken fransk teori? De vetenskapsfilosofiska traditionerna från Duhem och Poincaré till Canguilhem och Foucault? Nej, de "science studies" som Ross med flera förespråkar skall på behörigt avstånd från vetenskapen kritisera de intressen den tjänar och dess samhälleliga konsekvenser, sådant som avsaknaden av lekmannainflytande över forskningspengarnas användning, krigsindustrins dominans eller rasistiskt och sexistiskt missbruk av forskningsresultat.

Väsentliga frågor förvisso, men måste verkligen humanister och samhällsvetare göra halt vid laboratoriets tröskel? Ja, menade Social Text-redaktörerna (som härvidlag faktiskt är överens med Sokal). Medan franska vetenskapsfilosofiska och vetenskapssociologiska traditioner tvärtom riktat sökarljuset mot vad vetenskapsmännen gör, tänker och skriver.

Problemet gäller inte bara "science studies". Senare års införsel av franska traditioner till amerikanska universitet har sällan gällt forskningsverktygen. Oftare har hänvisningarna till franska tänkare ingått i politiska kampanjer eller i lanseringen av en ny vokabulär och nya skrivsätt. Somliga segrar har vunnits, obestridligt är att postmodernisterna lyckats rucka på genrekraven för vetenskaplig prosa. Men mer bestående framgångar förutsätter att de tar steget till att pröva de franska verktygen i forskningshantverket. Annars spelar de motståndarna i händerna. Vilket illustreras av Sokalaffären.

Donald Broady

Professor vid Uppsala universitet

Printout from the site SEC (Sociology of Education and Culture) at Uppsala University
URL of this page is www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-broady-98-franska-verktyg.htm