Text av Tina Wesslén till kursen Pedagogik D
insänd 1 maj 2003

Kurskalendarium se http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/k-cdsemvt03.htm

Innehåll

Något om Pierre Bourdieus sociologi 2

Kulturellt kapital 3

Om forskning: 4

Gånge hatt till…... 4

Referenser. 6

Övrig inläst litteratur. 6

Tankar angående uppsatsskrivande
Intervjun som metod

______________________________

Något om Pierre Bourdieus sociologi

Hos Broady[1] går att läsa att Bourdieu fram till mitten av 60-talet var strukturalist för att sen börja överskrida strukturalismens gränser, han skriver också att Bourdieu har rötter i fenomenologin.[2] Med den bakgrunden präglas Bourdieus arbeten senare av en strävan at förstå sociala fenomen i relation till varandra, både hur samhällets strukturer påverkar individen och den egna individens påverkanskraft[3] Bourdieu menar också, något som visar arvet från Durkheim, att både människan och den sociala värld hon vistas i är historiska produkter, formade av utgången av tidigare strider.[4]

Bourdieus sociologi bygger på antagandet att människan är en stridande och bytande varelse. Weber anser att varje kamp och konkurrens som äger rum ger som resultat ett urval av de personer ”som i hög grad besitter de personliga egenskaper som genomsnittligt är viktiga för seger i kampen.”[5] Som social varelse, menar Bourdieu, är människan hela tiden medverkande i en kamp om symboliska och/eller materiella tillgångar.[6] De symboliska tillgångarna benämns av Bourdieu ”symboliskt kapital”. En definition till begreppet symboliskt kapital är enligt Broady[7] en crédit i ordets vida mening, det innebär garantier, symboliskt kapital är det vars värde erkänns. Symboliskt kapital finns i alla samhällen, vad som erkänns i olika samhällen varierar däremot naturligtvis. Mauss skriver exempelvis i sin bok ”Gåvan” om potlatch-systemet hos olika folkstammar (ceremoniella gåvofester), där gåvor av och även förstörelse av nyttiga och eftertraktade föremål förekommer. Dessa ceremonier fungerar enligt Mauss som en del i hur rangordningen i en klan fördelas. Att ge, eller att ha råd att förstöra, är att visa sin överlägsenhet, visa att man är något förmer och högre.[8] Detta bruk som har sitt värde endast i en grupp där det erkänns kan ses som ett exempel på symboliskt kapital. Uttryck som symboliskt kapital, utbildningskapital, etc. innebär inte att Bourdieu menar kapital inom dessa områden i rent ekonomisk mening. Han avser istället allt som är föremål för igenkännande och erkännande och menar att människan orienterar sig, byter och utkämpar strider omkring detta.[9]

Ett annat begrepp som Bourdieu använder sig av är habitus, det förkroppsligade inlärda system av dispositioner människan har med sig från sin uppväxt och levnadsbana. Habitus är inte någonting statiskt utan förändras utifrån de situationer och upplevelser människan träffar på under sin levnad. Bourdieu skriver exempelvis om utbildning som något som formar de studerandes habitus.[10] Hos Bourdieu finns ett grundläggande intresse för vad som händer i mötet mellan människors habitus och den omvärld de möter och försöker orientera sig i med hjälp av denna habitus.[11]

Kulturellt kapital

Bland de symboliska tillgångar som Bourdieu tar upp har det kulturella kapitalet en framträdande plats. Hur det kulturella kapitalet är fördelat säger enligt Bourdieu ”något om varpå olika gruppers ställning vilar – om vad de har att förvalta, slå mynt av och försvara värdet av – och om vem som dominerar vem.”[12] Kulturen, menar Bourdieu, är relationell, särskiljande och utmärkande. Smaken, säger han vidare, är vårt finaste instrument då det gäller att orientera sig i den sociala världen. Smaken är dock inte bara smak, utan också avsmak för andras smak.[13] Han menar att hur man behärskar ”kulturen” står i nära relation till var man befinner sig i den sociala hierarkin. Det går att se att barn som kommer ur de högre sociala klasserna redan sen tidig barndom har ett överlägset kulturellt kapital, De har en förtrogenhet med kulturella distinktioner och har genom sin uppväxt det sätt att tala och den habitus i övrigt som skolan premierar.[14] Att ha ett gemensamt språk genom likartade familje- och grannskapstraditioner är något som i hög grad underlättar ömsesidig förståelse och därmed också uppkomsten av alla slags sociala relationer menar Weber.[15]

Broady[16] skriver att Bourdieus undersökningar alla berör det kulturella kapitalet, och nämner då tre tillstånd av detta kapital, nämligen habitus, det kulturella kapitalets objektiverade tillstånd som exempelvis texter, plus ett institutionaliserat tillstånd som till exempel utbildningstitlar. Det kulturella kapitalet kan också vara specifikt inom ett fält som skolkapital eller vetenskapligt kapital. För svenska förhållanden översätts Bourdieus kulturella kapital som bland annat den förkroppsligade förmågan att orientera sig inom den svenska finkulturen.[17] Broady menar att det kanske inte går att direkt översätta de teorier om det kulturella kapitalet och det sociala rummet som återfinns hos Bourdieu till våra förhållanden. Detta om det exempelvis finns en mer självstyrande folklig kultur i Sverige, som inte styrs av de övre sociala skiktens kultur, smak, och avsmak.[18]

Att ha kunskaper om vad som händer i utbildningssystemet, som hur olika utbildningsvägars och examinas värde förändras med tiden, är ett av de mest värdefulla privilegier som följer med ett stort mått av nedärvt kulturellt kapital. Just utbildningssystemet, menar Bourdieu, är den institution förutom familjen som har störst betydelse för hur det kulturella kapitalet fördelas.[19] Eftersom skolan, som sagts tidigare, premierar barn ur de högre sociala klasserna som har en förtrogenhet med kulturen och en habitus skolan igenkänner, står skolan i hög grad för att reproducera det kulturella kapitalets fördelning.[20] Vad Bourdieu undersökt i utbildningssystemet är vilken roll utbildningsinstitutionerna har i bestämda sociala gruppers reproduktion av sina ställningar i förhållande till andra grupper. Broady tar upp olika aspekter som ”i vilket slags beroende de står till skolan, hur länge de går där, vilka linjer och skolor man frekventerar, vilka examina man skaffar sig.” [21] En studie av den svenska gymnasieskolan visar att barn vars föräldrar hör till de sociala grupper som är beroende av utbildningsväsendet för sina yrkespositioner, och som själva är bärare av ett starkt utbildningskapital, lyckas bäst i grundskolan och har bättre förutsättningar för att lyckas, och att göra lyckade val, i gymnasieskolan.[22]

Bourdieus teorier är inte till för att vara endast teorier. Hans begrepp, skriver Broady[23], blir meningsfulla först när de används som redskap i en forskningspraktik.

Om forskning:

I sin forskning ser Bourdieu på relationer mellan olika faktorer, som exempelvis vilka examina man har, vilken position i arbetslivet man innehar, vilket kulturellt kapital man besitter. Bourdieu menar att dessa faktorer blir meningsfulla först när man sätter den i relation till varandra och det ”blir åtkomlig för analys först när det analyseras som system, vilka förändras och griper in i varandra i komplicerade mönster”. [24] I dessa tankar kan vi se arvet från tidigare sociologer, Mauss skriver om hur det endast är genom att se på sociala system som helheter som man kan uppfatta det väsentliga och rörliga i systemen. Det finns, menar han, inget mer angeläget eller mera fruktbart än forskning i ”totala” sociala fenomen.” Mauss skriver också att målet och grundsatsen för sociologin är att observera och förstå hela gruppen i dess totala beteende.[25]

För att forskaren ska kunna se vilka begränsningar och möjligheter som finns i det egna kunskapandet måste han vara medveten om sin egen position inom det vetenskapliga fältet.[26]

Bourdieu menar att den som själv ingår i ett fält förmodligen hör till dem som är sämst placerade för att både upptäcka och erkänna den dolda ekonomi som finns i den egna praktiken. [27]

Gånge hatt till…

Ingrid Heyman använder sig i sin avhandling ”Gånge hatt till…” av Bourdieus begrepp fält och kapital som redskap i forskningsarbetet.[28] Studien omfattar 65 avhandlingar, deras likheter och skillnader för att ge en bild av omvårdnadsforskningens första 17 år. Heyman gör en textanalys av de 65 avhandlingarna plus att hon använder en enkät med bland annat frågor om socialt ursprung, utbildning och tjänstgöring för att kunna kartlägga avhandlingarnas författares olika bakgrund och deras val av vetenskapliga inriktningar och ståndpunkter.[29]

Syftet med studien är att få perspektiv på omvårdnadsforskningen i Sverige. Detta genomförs genom att relatera studiet av några människors val av utbildningsgång, typ av forskarutbildning, ämne för avhandling, teoretiska perspektiv, metoder, etc., till studiet av de objektiva betingelserna för dessa handlingar. Som objektiva betingelser tar Heyman exempelvis upp utbildningskapital, socialt ursprung, typ av tjänst, akademiskt och/eller vetenskapligt kapital.[30] Studien är ett försök att förstå vilken kunskap som kunnat växa fram och varför – alltså: frågor om den vetenskapliga kunskapens gränser och möjligheter.[31] Heyman studerar alla författare under en viss tidsperiod för att kunna göra en fältanalys enligt Bourdieu och för att se hur stor spridning det är på alla avhandlingar och varför. [32]

Heyman använder sig av korrespondensanalys för att kartlägga avhandlingarna och deras författare. Analysen som görs ger en karta där liknande profiler hamnar nära varandra och de mer olikartade profilerna längre från varandra. Heyman skriver att ”Korrespondensanalys är en metod som visar det mest karakteristiska i de data som analysen bygger på”.[33] Genom korrespondensanalys konstrueras ett fält där alla för Heyman aktuella forskare kan inrymmas och sambanden eller relationerna mellan avhandlingarna eller positionerna betonas snarare än varje forskares avhandling för sig.[34]

Studien visar att ställningstaganden i vetenskapliga frågor och val av vetenskaplig tradition är mer särskiljande än vetenskapligt kapital, vetenskaplig makt och i viss mån även sociala faktorer.[35]

Den korrespondensanalys Heyman använt sig av, och som Bourdieu använder, är för honom inte (i motsats till vad som kan vara vanligt inom svensk o amerikansk samhällsvetenskap) till för att ge slutgiltiga svar. Han ser istället de fakta som framkommer som statistiska faktum som ger anledning till nya frågor.[36]

Tankar angående uppsatsskrivande

Den uppsats jag ska skriva innehåller en intervjustudie angående gymnasieelevers inställning till matematikämnet. I boken ”Weight of the World” tar Bourdieu upp intervjun som redskap ur behandlas olika synvinklar. Dels behandlas själva intervjusituationen, dels behandlas analys och bearbetning av intervjumaterial.

Referenser

Bourdieu, Pierre et al. (2002). The Weight of the World. Social Suffering in Contemporary Society. Cambridge: Polity Press.

Broady, Donald (red.) (1985). Kultur och utbildning. Om Pierre Bourdieus sociologi. UHÄ FOU Skriftserie 1985:4. Stockholm.

Börjesson, Mikael & Palme, Mikael (2000). ”Skillnader i profilering och elevers utbildningsstrategier i gymnasieskolan under 1990-talet” i Broady, Donald (red.). SOU 2000:39, Välfärd och skola. Antologi från Kommittén Välfärdsbokslut. Stockholm.

Heyman, Ingrid (1995). Gånge hatt till… Omvårdnadsforskningens framväxt i Sverige. Sjuksköterskors avhandlingar 1974-1991. Göteborg: Daidalos förlag.

Mauss, Marcel (1972). Gåvan. Uppsala: Argos förlag.

Weber, Max (1983). Ekonomi och samhälle. Förståelsesociologins grunder. Del 1: sociologiska begrepp och definitioner. Ekonomi samhällsordning och grupper. Lund: Argos förlag.

Övrig inläst litteratur

Riesman, Paul: "The Formation of Personality in Fulani Ethnopsychology", i Michael Jackson & Ivan Karp (Eds.) (1990): Personhood and Agency. The Experience of Self and Other in African Society, Uppsala Studies in Cultural Anthropology, No. 14. Uppsala: Almquist & Wiksell International.

Tillägg 2003-05-04:

Tankar angående uppsatsskrivande

Den uppsats jag så småningom ska åstadkomma syftar till att kartlägga gymnasieelevers uppfattningar av matematikstudier och hur dessa uppfattningar relaterar till val av program, skolframgång, kön, socialt ursprung och kulturella praktiker. De frågeställningar jag utgår från är:

• Vilka skillnader finns mellan elever på olika gymnasieprogram, med olika socialt ursprung, med olika mått av skolframgång och med olika kön i uppfattningen av värdet med matematikstudier?
• Hur skiljer sig elever åt på NV-programmet, tekniskt program, ekonomisk gren på S-programmet och yrkesförberedande program som elprogrammet i deras uppfattningar om vad skolframgång i matematikstudierna beror på?
• Vilken roll spelar elevernas sociala ursprung, kön och skolkarriär för deras uppfattningar om matematikstudier?
• Vilken syn på elever med skolframgång i matematik tenderar att finnas bland elever på olika gymnasieprogram, med olika socialt ursprung och av olika kön?
• Hänger olika syner på matematikstudier ihop med elevernas allmänna kulturella orientering och livsstil, till exempel i avseende på musiksmak, fritidsintressen?

Studien skall innehålla en teoretisk del med en allmän utbildningssociologisk bakgrund och en mer matematikinriktad del där tidigare, liknande, studier behandlas. I studien ingår också en empirisk del där jag genomfört intervjuer med 16 gymnasieelever, fyra från vardera NV-, tekniskt-, el- och samhällsprogrammet (ekonomisk inriktning). De intervjuerna är nu när det är dags för seminarium angående denna examinationsuppgift, hoppas och tror jag, redan genomförda. Jag har även lämnat ut en enkät att besvaras av alla elever i de fyra klasser där de intervjuade eleverna går. Intervjumallen jag använt mig av är utarbetad efter ett antal provintervjuer. Enkäten är utformad efter att de flesta intervjuer genomförts och grundar sig till stor del på svar och tankar som framkommit under dessa. En del av enkäten, som berör det kulturella kapitalet, är likadant utformad hos mig och Katarina Reineck, som skriver en C-uppsats om musiksmak, för att vi eventuellt ska kunna dra nytta av varandras resultat.

Intervjun som metod

När det gäller intervjuer, genomförande, utskrift och analys har jag läst Bourdieus bok ”Weight of the World” där han tar upp intervjun som redskap ur olika synvinklar. Dels behandlas själva intervjusituationen, dels behandlas analys och bearbetning av intervjumaterial. Bourdieu menar att det alltid råder ett ojämlikt förhållande mellan den som intervjuar och den intervjuade, då intervjuaren är den som sätter upp regler för, och är införstådd med, vad undersökningen handlar om. Detta ojämlika förhållande förstärks ytterligare om intervjuaren har en högre rang i den sociala hierarkin och besitter ett större socialt kapital, särskilt gäller detta det kulturella kapitalet. ”Marknaden för språkligt och symboliskt gods” etableras alltid vid en intervjusituation. Den varierar i sin struktur beroende på förhållandet mellan intervjuare och intervjuad beroende på vilka kapital dessa båda är försedda med.[1]

Bourdieu skriver att intervjun är en möjlighet att få till stånd en kommunikation befriad från det vardagliga samtalets begränsningar om forskaren kan öppna vägen för ett sammanhang som hela tiden funnits där och bara inväntat förutsättningarna för att kunna ske.[2] Vid de intervjuer som behandlas i ”Weight of the World” deltar intervjuaren och engagerar sig i samtalet, vilket enligt Bourdieu också får den intervjuade att delta mer aktivt.[3] Detta är något jag tagit fasta på vid de intervjuer jag genomfört i min studie. Balansgången mellan att delta aktivt och att försöka att inte påverka den intervjuade har ibland varit svår att uppnå. Ett alltför aktivt deltagande i de resonemang som förts har vid senare avlyssning av de inspelade intervjuerna visat att den intervjuade följt mina tankebanor istället för att spinna vidare på egna tankar. Vid de senare intervjuerna har jag varit mer försiktig med mitt deltagande, men ändå försökt vara en aktiv samtalspartner. Forskaren har inte möjlighet att kontrollera den komplexa situation en intervju innebär, skriver Bourdieu, allra helst som den intervjuade kan spela på de effekter han kan åstadkomma medvetet eller inte.[4] Den som skriver ut en intervju begränsas enligt Bourdieu av försöken att vara så trogen att exakt återge allt som framkom vid samtalet samtidigt som den text som produceras ska vara möjlig att förstå och ha ett sammanhang. För att åstadkomma en sådan text handlar utskriften av intervjun om att skriva om texten med båda dessa syften i åtanke.[5] Detta återstår att försöka åstadkomma med de intervjuer jag genomfört. Jag har så här långt skrivit en liten kort ”berättelse” om varje person jag intervjuat som innehåller intryck, fördomar och personens åsikter. För att sen få en mer riktig bild av vad som sagts vid intervjutillfället skriver jag ut – inte ordagrant – den inspelade intervjun. Förhoppningsvis ska dessa texter tillsammans kunna utgöra en grund för en förståelig och sammanhängande text om vad som utspelat sig under intervjun.

URL of this page is http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-wesslen-kurspaper-pedd-030501.htm
Back to SEC home page
This HTML version created by Donald Broady. Last updated 11 Aug 2011