The Emergence and Consolidation of a Multidisciplinary Subject

I projektet ingår tre delundersökningar, Studenterna, Företrädarna och Innehållet, som har olika ingångar till frågan om uppkomsten och etableringen av hållbar utveckling i högskolan. Den första är en utbildningssociologisk studie där studenterna är i förgrunden. Delstudien sätter in utbildningar som är profilerade inom hållbar utveckling i ett större sammanhang genom att de relateras till andra utbildningar och dels ge en statistiskt detaljerad bild av hur rekryteringen till utbildningarna med en explicit profil mot hållbar utbildning ser ut. Vi kommer även att utforska om det skett förändringar i rekryteringen över tid. Den andra studien fokuserar företrädarna som byggt upp och drivit kunskapsområdet. Vi ställer oss frågor om vilka olika typer av tillgångar – och balansen dem emellan – som har varit viktiga i etableringen av hållbar utveckling i högskolan. En viktig fråga är också att se om det skett förskjutningar över tid vad gäller vilka typer av tillgångar som ger legitimitet inom området. Den tredje delundersökningen sätter utbildningsinnehållet i centrum. Genom innehållsanalyser av policy- och styrdokument studeras vilka olika innehållsliga ingångar till hållbar utveckling som ges uttryck för vid olika typer av utbildningar inom området hållbar utveckling, eller mer specifikt, vilka kunskaper och färdigheter som ses som värdefulla. Vår tanke är att de tre delundersökningar ska länkas ihop med varandra. Vi vill således analysera relationen mellan de innehållsliga frågorna och de sociala strukturerna.

Delundersökning 1. Studenterna  

Denna delstudie bygger framför allt på avidentifierade individbaserade data över samtliga registrerade studenter i högskolan 1993–2010. Registret är uppbyggt kring kurser, vilket möjliggör analyser av vilka kurser som läses inom ramen för olika utbildningsprogram. Det går alltså att skapa sig en mycket detaljerad bild av innehållet i en utbildning. Vi kommer här att använda ovan nämnda dubbla strategi för att ringa in utbildningar inom hållbar utveckling, dels utgå från en lexikalisk definition och söka ut de kurser och utbildningar, där hållbar utveckling ingår i titeln, dels använda en bredare ingång där utbildningar som har ett innehåll som ofta återkommer i miljösammanhang, som utbildningar inom biologi, kemi, teknologi, geologi, miljöhistoria och så vidare, undersöks. För att kunna jämföra utbildningar inom hållbar utveckling inkluderas samtliga studenter i högskolan i beställningen till SCB. Till detta material läggs uppgifter om gymnasieutbildningar, gymnasiebetyg och poäng på högskoleprov samt om deras föräldrars yrkespositioner, inkomster, utbildningar, med mera. Detta möjliggör avancerade analyser av rekryteringen till utbildningar inom området hållbar utveckling, där såväl studenternas egna förvärvade tillgångar som deras nedärvda resurser går att analysera. Tillgången till olika former av kapital (utbildningskapital, kulturellt kapital, ekonomiskt kapital, språkligt kapital och så vidare) har tidigare visat sig användbart för att förklara attityder till olika utbildningar och ämnen.

Slutligen läggs uppgifter till om studenternas position på arbetsmarknaden. Dels ger detta information om vilka yrkesmässiga erfarenheter de för med sig in i utbildningen och som de samlar på sig under utbildningens gång, dels går det att analysera vilka yrkesbanor studenterna slår in på efter sina studier. Det ger dessutom möjlighet att anlägga ytterligare ett perspektiv på området hållbar utveckling. Genom att studera de utbildningsbakgrunder som samtliga (yngre) individer har inom yrken som ägnas åt miljö, miljövård, miljötillsyn, etcetera är det möjligt att värdera olika utbildningars vikt.

En grundläggande undersökningsstrategi beträffande studenterna blir att analysera de positioner som utbildningar inom hållbar utveckling intar inom det svenska högskolefältet (baserat på sociala grupper uppdelade på kön och utbildning per lärosäte) vid vissa tillfällen, som en utgångspunkt förslagsvis höstterminerna 1998 (som vi studerat ingående tidigare), 2003 (när antagningen till högre utbildning når sin kulmen) och 2008 (när rekryteringen till högskolan skjutit fart igen efter några år av fallande antagning). En annan viktig väg är att analysera expansionen av utbildningar inom hållbar utveckling i relation till utvecklingen för andra närliggande utbildningar som tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.

För de utbildningar som kommer att studeras mer ingående i delstudie 2 och 3 kommer en mer utförlig analys av rekryteringen att göras. Här blir det intressant att studera hur dessa utbildningar skiljer sig från andra närliggande utbildningar vid lärosätet med hänsyn till studenternas utbildningsbakgrund, sociala ursprung, kön och ålder. Vi avser här analysera delområden av utbildningslandskapet med hjälp av geometrisk dataanalys (multipel korrespondensanalys) för att förstå olika dimensioner av rekryteringen och skillnader mellan utbildningarna, samt hur homogena de är med avseende på rekryteringen. Dessutom bör studenternas yrkesbanor läggas in i analysen av utbildningsrummen för att se vilka studenter det är som slår in på en yrkesbana kopplad till arbete med hållbar utveckling.

I denna första delundersökning tänker vi även genomföra ett väl avgränsat antal studentintervjuer. De utbildningsmiljöer som vi kommer att välja för intervjuerna beskrivs nedan i avsnittet Företrädarna. I intervjuerna med studenterna är vi intresserade av att fånga deras syn på sin utbildning, hållbar utveckling, sin tidigare utbildningsbana och syn på framtiden, både vad det gäller den egna karriären och frågan om miljön. Vidare vill vi studera om livsstilen i fråga om miljövänliga ställningstaganden och praktiker skiljer sig hos olika studentgrupper.

Delundersökning 2. Företrädarna

Den andra delundersökningen fokuserar de företrädare som byggt upp ämnes- och kunskapsområdet hållbar utveckling inom den högre utbildningen. Viktiga frågor är: Vilka individer driver området hållbar utveckling i högskolan? Vad har de för positioner och vilka tillgångar besitter de? Vidare vill vi studera vilka olika typer av tillgångar – och balansen dem emellan – som har varit viktiga i uppkomsten och etableringen av hållbar utveckling i högskolan. Har det skett förändringar eller snarare förskjutningar över tid av vilka typer av resurser som värderas högt inom området?

Vi ämnar bygga en prosopografisk – kollektivbiografisk – databas där olika tillgångar knutna till de ledande företrädarna samlas in.12 I sin studie av det franska akademiska fältet särskiljer Bourdieu fem olika underarter av symboliska kapital verksamma in akademin: akademiskt kapital (positioner inom högskoleadministrationen på lokal eller nationell nivå), vetenskapligt kapital (vetenskaplig ledare, positioner i vetenskapliga råd, tidskrifter, med mera), vetenskaplig prestige (medlem av vetenskapliga akademier, översatta verk, vetenskapliga utmärkelser, deltagande i internationella kongresser med mera), intellektuellt kapital (framträdanden i media, pocketutgåvor med mera) och kapital knutet till ekonomisk och politisk makt (deltagande i statliga utredningar, innehav av ordnar och utmärkelser, undervisning vid grandes écoles). Vissa har mer av akademiskt kapital, andra mer av intellektuellt och så vidare. Vi kommer att inspireras av denna indelning men anpassa den till svenska förhållanden och projektets syfte. Vi menar att det inom de kapitalformer som beskrivs ovan är viktigt att få med ämnestillhörighet, publiceringar i prestigefyllda tidskrifter och vid betydande förlag, positioner inom vetenskapsråd och vetenskapsakademier, erhållande av priser och utmärkelser, finansiering av större projekt och program, internationella kontakter, produktion av populärvetenskapliga böcker, läroböcker och debattartiklar, deltagande i statliga utredningar och uppdrag i institutions-, fakultets- eller universitetsledningar, eller andra företroendeuppdrag inom universitetet. Därtill är det viktigt att fånga andra tillgångar som kan kallas tentativt kan kallas aktivistkapital (exempelvis medverkan i internationella NGO:s, som Oxfam och Greenpeace). En gissning är att många av dessa människor på ett sannolikt mycket intressant sätt inte har vandrat de utstakade akademiska eller administrativa vägarna, utan både ackumulerat symboliskt kapital och format sitt habitus i alla fall delvis i anknytning till sådant som biståndsarbete eller i mer eller mindre internationella och lokala organisationer. Det är förhållandet mellan dessa olika kapitalformer – väger politiskt engagemang tyngre än vetenskapliga meriter eller tvärtom eller krävs det att man kombinerar detta– som intresserar oss.

Vi bedömer att det behövs samlas in uppgifter om ungefär 100 personer för att täcka av de relevanta positionerna inom området. Dessa uppgifter ska samlas in genom dels strukturerade intervjuer med företrädarna, dels sökande via nätet och andra källor som Vem är det? och Vem är vem?, områdesspecifika artiklar, avhandlingsförord, organisationsutgivna skrifter och liknande källor innehållande biografiska uppgifter.

För att definiera de centrala företrädarna kommer vi att ta en utgångspunkt i resultaten från den första delundersökningen. Ett första steg är att ta med företrädare vid utbildningar som utmärker sig som mycket tidiga att etablera sig och utbildningar som varit mycket framgångsrika i att rekrytera studenter. Därefter vill vi välja ut tre centrala utbildningsmiljöer som också får representera olika typer av tvärvetenskapliga miljöer och lärosäten inom området hållbar utveckling där vi gör mer ingående studier. De tre tilltänkta miljöerna är Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, Enheten för industriell ekologi. Vetenskap för hållbar utveckling som är belägen vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) samt Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (CEMUS) vid Uppsala universitet.

Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet startade 2007 och är ett tvärvetenskapligt centrum för forskning och utbildning i vad man kallar socio-ekologiska system.15 Den vetenskapliga basen för centrat tycks dock vara naturvetenskap. Enheten för industriell ekologi vid KTH som bedriver forskning och utbildning inom hållbar utveckling startar ett nytt civilingenjörsprogram i energi och miljö höstterminen 2010.16 Om Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet vilar på en naturvetenskaplig grund är Enheten för industriell ekologi vid KTH med självklarhet teknologiskt förankrad. CEMUS, som är vår tredje miljö, är en del av Uppsala centrum för hållbar utveckling (CSD) som inrättats av Uppsala universitet och bygger på ett samarbete mellan Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).17 CEMUS är den av de tre miljöerna som är mest tvärvetenskaplig. Centrumet är placerat under den teknisk-naturvetenskaplig fakulteten men erbjuder utbildningar orienterade mot miljöhistoria, teknikhistoria, filosofi, etik, ekologi och så vidare. Vid CEMUS erbjuds även kurser i Hållbar utveckling på A- och B-nivå.

Delundersökning 3. Innehållet